Add sv- pairs

sv-en.tsv

@@ -0,0 +1,33 @@
+source_string	target_string	license
+sv	en	CC0-1.0
+Inför lif eller död?	Do we face life or death?	CC0-1.0
+Sanningsord i de lappska förhållandena	Words of Truth about the Sámi situation	CC0-1.0
+"Texten i detta dokument är inte längre skyddad av upphovsrättslagen, eftersom författaren har varit död i mer än 92 år.  Återutgiven publiceras med användarvillkoren Creative Commons 0. För mer information om dessa användarvillkor, besök <ulink url=""https://creativecommons.org/publicdomain/zero/1.0/deed.en""/>."	"The content of this document is no longer protected by copyright, as the author has been dead for more than 92 years. The translation is published with copyright terms Creative Commons 0. To learn more about these copyright terms, visist <ulink url=""https://creativecommons.org/publicdomain/zero/1.0/deed.en""/>."	CC0-1.0
+Omfördelning och användning i källformat (Asciidoc) och kompilerad form (XML, HTML, PDF, PostScript, RTF och så vidare) är tillåts både med och utan ändringar.	Redistribution and use in source format (Asciidoc) and compiled form (XML, HTML, PDF, PostScript, RTF and so on) is permitted both with and without changes.	CC0-1.0
+Långt uppe bland fjällen i öfversta Norrland bor sedan mannaminnes tider vår stam. Svunna tiders häfder tälja dock att vi lappar icke alltid varit hänvisade till att söka lefvebröd bland kala bergstoppar, utan lemningar från forna tider visar att lapparna besuttit rymliga betesmarker under gynnsamma förhållanden. Under seklernas lopp har lappen dock alltjämt fått vika för den jordbruksidkande germanska rasen. Fredlig, lugn, sluten och alltid nöjd med sin lott har lappen utan protester själfmant lemnat hvad han trott vara hans tillhörighet och tum för tum ha de svenska nybyggarna dragit till sig den betesmark, som af lapparne användts. De hafva däraf fått namnet «nomadiserande» d. v. s. ständigt vandrande, men månne icke den omständigheten, att de svagare under alla tider fått gifva vika för de starkare, varit orsaken till denna vandringslusta. Att lappen har betingelser för att bosätta sig när han fått sitt lefvebröd, därom vittna med tillräcklig tydbarhet de sista decenniernas erfarenheter. Man gör orätt om man i lappbefolkningens tvungna undandragande ser något af zigenarlifvet. Vårt folk vilja blifva bofasta om de därtill fått rättighet, men de hafva i alla tider lefvat i en undantagsställning eller med andra ord — de hafva ställts utom lagen, utom de allmänna rättigheternas gräns.	"Far up among the mountains in upper Norrland, our tribe has lived since time immemorial. However, according to tales of old, we Lapps were not always relegated to make our living among bare mountain tops, and remains from ancient times show that the Lapps occupied spacious pastures under favorable conditions. Over the centuries, however, the Lapps had to give way to the farming Germanic race. Peaceful, calm, contained and always satisfied with his lot, the Lapp has without protest himself left what he thought belonged to him and inch by inch the Swedish settlers have taken over the grazing land used by the Lapp. They have therefore received the name ""nomadic"", i.e. constantly wandering, but may not the fact that the weaker always had to give way to the stronger be the reason for this need to wander. That the Lapp has conditions for settling down when he has earned his livelihood, the experiences of the last decades testify to that with sufficient clarity. It is an injustice if one see something of gypsy life in the forced retreat of the Lappish population. Our people would like to become permanent residents if they were given the right to do so, but they have always lived in an exceptional position, or in other words — they have been placed outside the law, outside the limits of general rights."	CC0-1.0
+Lapparnes dryckenskap.	The Sámi drunkenness.	CC0-1.0
+Tiggeri af nöd eller lättja?	Begging from Need or Laziness?	CC0-1.0
+Lapparnes existensfråga	The question of the Lapps existence	CC0-1.0
+Fattiglappens öde	The fate of the poor lapp	CC0-1.0
+Lapparnes rösträttsförhållanden.	The Sámi voting situation.	CC0-1.0
+Om i Sverige skriande orättvisor anses begångna med att större delen af folket undandrages medbestämmanderätt i folkets egna angelägenheter, så äro dock de lappländska förhållandena än olidligare.	If glaring injustices in Sweden are considered committed by way of withholding the co-determination rights for the majority of the people regarding their own affairs, then the conditions in Lapland are even more unbearable.	CC0-1.0
+Lappska skolförhållanden.	The Sámi School situation.	CC0-1.0
+Till ofvan nämnda skolor — andra skolor finnas ej — bidrager staten endast med en ringa skärf, men månne ej den svenska staten äfven har skyldighet att bland den lappska befolkningen inrätta skolor, om ej sådana som de svenska, så dock drägligare skolförhållanden?	For the above-mentioned schools — there are no other schools — the state contributes only a small amount, but does not the Swedish state also have an obligation to establish schools among the Lappish population, if not ones like the Swedish ones, then at least with more tolerable school conditions?	CC0-1.0
+I likhet med dryckenskapslasten, kastas okunnigheten på lapparne som en skuggande, förklarande omständighet till nu rådande förhållanden. Men okunnigheten har sitt upphof i bristen på något att lära i yngre år, icke i lappbarnets motvilja för bildning och utveckling.	Like the burden of drunkenness, ignorance is cast aside as a shadowing, explanatory circumstance to current conditions. But the ignorance has its origin in the lack of something to learn in younger years, not in the Lappish child's reluctance for education and development.	CC0-1.0
+Hvad är att närmast göra?	What is the next thing to do?	CC0-1.0
+När vi stå en och en kunna vi föga eller litet uträtta. Gemensamt hafva vi dock ett intresse, och detta intresse måste förenas och blifva en makt. Och inom kort skola vi hafva en duglig stab af egna landsmän, som med insikt, reda och klokhet bringar saken vidare fram.	When we stand alone, we can accomplish next to nothing. Together, however, we have an shared interest, and this interest must be united and become a power. And soon we will have a capable staff of our own compatriots, who will bring the matter forward with insight, order and wisdom.	CC0-1.0
+Till Eder, I unga män och kvinnor, vill jag säga ett ord. Vårt folks framtid ligger i Edra händer. Med Eder kraft skall vårt folk och land vidmakthållas. Sky inga umbäranden när det gäller vårt folk och vårt påtänkta föreningsband! Medlet, hvarmed vår stam skall upplyftas, finnes i den utstakade vägen, och en gång funnen, beträdd och trampad, skall mödan ingalunda blifva fruktlös. Därföre, fram, I bröder och systrar från Jemtland, Vester- och Norrbotten, upp att verka för de nedtryckta; tillägnen Eder all den bildning, som I kunnen få, stöd de svaga i kampen för tillvaron och tänk på vårt framtidsmål!	To you, the young men and women, I wish to share a word. The future of our people is in your hands. With your power, our people and land will be restored. Do not shy away from any hardships in regards to our people and our thoughtful bond! The means by which our tribe is to be lifted up, is in the direction pointed out, and once the path is found and used, the labor will never be fruitless. Hence, forth, you brothers and sisters from Jemtland, Vesterbotten and Norrbotten, start working for the suppressed; aquire all the education you get, support the weak in the struggle for existence and keep of our future goal in mind!	CC0-1.0
+Till Eder, I gamle, genom motgångar härdade, genom ett träget arbete för tidigt utsläpade, sluten eder till våra föreningar i massa. Ingen enda lapp får saknas i vår förening. Det är de betryckta, som skola föra sin talan fram i ljuset, och detta på ett fullt värdigt, parlamentariskt sätt. Det blir lapparnes riksdag, som nästa år skall samlas å tidpunkt och ställe, som sedan skall bestämmas.	To You, the elders, through adversity hardened, prematurely dragged out to diligent work, join our association en masse. Not a single Sami should be missing from our association. It is for the afflicted to bring their case to light, and to do so in a fully dignified parliamentary manner. It will be the Samis parliament, which next year will meet at a time and place, which will then be decided.	CC0-1.0
+För att nu allt skall bildas enhetligt för hela vårt folk och efter samma grunder, så lämnar jag beredvilligt alla upplysningar om denna sak.	In order for everything to come together for all our people and according with the same principles, I am happy to contribute more information on this matter.	CC0-1.0
+Med dessa maningsord till Eder, bröder och systrar, slutar jag dessa ord. Låt nu handlingarne kraftigt åtfölja dessa ord af mig, framlagda i en tid, då lappens framtid synes hotad från alla sidor, och hans rätt till den jord, hvartill vi alla födts att söka vårt uppehälle, bestridd.	With these words of exhortation to You, my brothers and sisters, I end this text. Now let the actions strongly follow from these words of mine, presented at a time when the future of the Lapps seems threatened from all sides, and his right to the land, to which we all were born to seek our livelihood, contested.	CC0-1.0
+Må den Högste, som leder och danar folkens öden nu och allt framgent med misskundsamhet förbarma sig öfver vårt folk och leda dess väg in på den bana, som lyfter det upp till ett intelligent och framåtsträfvande kulturfolk.	May the Most High, who guides and shapes the people's destinies now and in the future, mercifully show pitty on our people and guide them on to the path that elevates them into an intelligent and forward-looking cultured people.	CC0-1.0
+Gardfjäll, Dikanäs, Vilhelmina i juli 1904.	Gardfjäll, Dikanäs, Vilhelmina, July 1904.	CC0-1.0
+Med systerlig hälsning	With Sister Greetings	CC0-1.0
+Inför lif eller död? Sanningsord i de lappska förhållandena / Else Laula (Renberg) (1877-1931).	Do we face life or death? Words of Truth on Sámi Situation / Else Laula (Renberg) (1877-1931).	CC0-1.0
+Originalet publicerades ursprungligen 1904.  Återutgiven januar 2024 av Petter Reinholdtsen.	The original was first published in 1904.  Republished January 2024 by Petter Reinholdtsen. Translated by Petter Reinholdtsen.	CC0-1.0
+"Typsatt med <ulink url=""http://dblatex.sourceforge.net"">dblatex</ulink> och typsnitt Crimson Text."	"Typeset using <ulink url=""http://dblatex.sourceforge.net"">dblatex</ulink> using the font Cromson Text."	CC0-1.0
+Omslaget är designat av förleggare. Porträtt på omslaget är baserat på en fotografi från 1916 med okänd fotograf, tillgänglig för allmänheten domäntermer från Wikipedia.	The cover is designed by the publisher. The portrait on the cover is based on a 1916 photo with unknown photographer, available as a public domain work from Wikipedia.	CC0-1.0
+"Källfilerna är tillgängliga från <ulink url=""https://codeberg.org/pere/text-infor-lif-elsa-laula""/>.  Rapporter eventuella kommentarer och input om boken där."	"The source files are available from <ulink url=""https://codeberg.org/pere/text-infor-lif-elsa-laula""/>.  Please report any comments and feedback on the book there."	CC0-1.0
+Format / MIME-type	Format / MIME type	CC0-1.0
+US Trade-utgåvan tillgänglig från lulu.com	US Trade edition available from lulu.com	CC0-1.0
+application/epub+zip tillgänglig från lulu.com	application/epub+zip available from lulu.com	CC0-1.0

sv-nb.tsv

@@ -0,0 +1,50 @@
+source_string	target_string	license
+sv	nb	CC0-1.0
+Inför lif eller död?	Møter vi liv eller død?	CC0-1.0
+Sanningsord i de lappska förhållandena	Sannhetsord om den samiske situasjon	CC0-1.0
+"Texten i detta dokument är inte längre skyddad av upphovsrättslagen, eftersom författaren har varit död i mer än 92 år.  Återutgiven publiceras med användarvillkoren Creative Commons 0. För mer information om dessa användarvillkor, besök <ulink url=""https://creativecommons.org/publicdomain/zero/1.0/deed.en""/>."	"Teksten i dette dokumentet er ikke lenger vernet etter åndsverksloven, da forfatteren har vært død i mer enn 92 år. Oversettelsen gis ut med bruksvilkårene Creative Commons 0. For mer informasjon om disse bruksvilkårene, besøk <ulink url=""https://creativecommons.org/publicdomain/zero/1.0/deed.en""/>."	CC0-1.0
+Omfördelning och användning i källformat (Asciidoc) och kompilerad form (XML, HTML, PDF, PostScript, RTF och så vidare) är tillåts både med och utan ändringar.	Videredistribusjon og bruk i kildeformat (Asciidoc) og kompilert form (XML, HTML, PDF, PostScript, RTF og så videre) er tillatt både med og uten endringer.	CC0-1.0
+Långt uppe bland fjällen i öfversta Norrland bor sedan mannaminnes tider vår stam. Svunna tiders häfder tälja dock att vi lappar icke alltid varit hänvisade till att söka lefvebröd bland kala bergstoppar, utan lemningar från forna tider visar att lapparna besuttit rymliga betesmarker under gynnsamma förhållanden. Under seklernas lopp har lappen dock alltjämt fått vika för den jordbruksidkande germanska rasen. Fredlig, lugn, sluten och alltid nöjd med sin lott har lappen utan protester själfmant lemnat hvad han trott vara hans tillhörighet och tum för tum ha de svenska nybyggarna dragit till sig den betesmark, som af lapparne användts. De hafva däraf fått namnet «nomadiserande» d. v. s. ständigt vandrande, men månne icke den omständigheten, att de svagare under alla tider fått gifva vika för de starkare, varit orsaken till denna vandringslusta. Att lappen har betingelser för att bosätta sig när han fått sitt lefvebröd, därom vittna med tillräcklig tydbarhet de sista decenniernas erfarenheter. Man gör orätt om man i lappbefolkningens tvungna undandragande ser något af zigenarlifvet. Vårt folk vilja blifva bofasta om de därtill fått rättighet, men de hafva i alla tider lefvat i en undantagsställning eller med andra ord — de hafva ställts utom lagen, utom de allmänna rättigheternas gräns.	Langt oppe blant fjellene i øvre Norrland har vår stamme levd i uminnelige tider. Fortellinger fra svunne tider beskriver imidlertid at vi samer ikke alltid var henvist til å søke levebrød blant nakne fjelltopper, og levninger fra tidligere tider viser at samene har rådet over romsligere beitemarker under gunstigere forhold. I løpet av flere hundre år har imidlertid samen måtte vike for den jorddyrkende germanske rasen. Fredelig, rolig, innesluttet og alltid fornøyd med sin lott har samen uten motstand trukket seg tilbake fra det han trodde tilhørte han, og tomme for tomme har de svenske nybyggerne tatt til seg beitene som samene har brukt. De har av den grunn fått navnet «nomader», det vil si alltid omvandrende. Men mon tro om ikke den omstendigheten at de svakere alltid har måttet vike for de sterkere, har vært årsaken til denne vandringstrangen. At samen har evnen for å slå seg til ro når han får tjent sitt levebrød, det vitner de siste tiårs erfaringer med tilstrekkelig tydelighet om. Man gjør urett om man i samebefolkningens tvungne tilbaketrekking ser noe av sigøynerlivet. Vårt folk hadde blitt fastboende om de hadde fått rett til å bli det, men de har alltid levd i en unntakstilstand, eller med andre ord — de har blitt plassert utenfor loven, utenom de allmenne rettigheters grense.	CC0-1.0
+Föga eller litet lemna lappska kulturskildrare af lappens jernhårda kamp för tillvaron och de tvungna omständigheter, hvarunder de hafva att förskaffa sig sitt uppehälle. Merendels framställes lappens arbete, hans kamp för brödet, hans säregna lefnadsförhållanden och hans äfventyr i sagornas skimrande ljus, hans verkliga arbete för nöjestillfredsställelse. Tyvärr är dock icke lappens lefnad ett tidsfördrif utan ett af mödor, faror och umbäranden uppfylldt lif. Hvem täljer de lappska hemmens tårfyllda kval, hvem uttalar tröstens ord till de hårdt pröfvade, hvem mättar enkor och faderlösa barn och hvem räcker lappen en skärf i nödens dag? Man sätter sig icke in i lappbefolkningens förhållanden utan betraktar det hela som en föråldrad brokig tafla bredvid svenskens högre kulturstadium. Och dock tillmätes orättvist den lappska befolkningen kulturlyten, hvilka ej hafva sin uppkomst i vår stam utan äro till oss öfverförda från de högre kultiverade. Ja, man har därvid gått så långt att man därföre ansett oss ej vara värdiga att inrangeras bland folkslag eller med andra ord åtnjuta rättigheten att existera. Efter denna korta inledning vill jag öfverg�� till en skildring af de laster, hvaruti vårt folkslag sägas vara försjunkna uti och som öppet sagts mig vara orsaken till den hjälplösa ställning, lappen befinner sig uti.	Liten eller ingen vekt la samiske kulturskildrere på samens beinharde kamp for tilværelsen og de omstendighetene de ble tvunget under for å skaffe det de trenger for å leve. For det meste fremstiles samens arbeid og kamp for levebrødet, hans særegne levekår og eventyr som et glansbilde, og hans reelle arbeide som egen tilfredstillelse. Dessverre er ikke samens liv et tidsfordriv, men et liv fylt med slit, farer og motgang. Hvem teller de samiske hjems tårevåte kvaler, hvem ytrer trøstende ord til de hardt prøvede, hvem gir enker og farløse barn mat og gir et bidrag til samen på nødens dag? Man setter seg ikke inn i den samiske befolkningens situasjon, men betrakter den helt som foreldet og akterutseilt sammenlignet med svenskenes høyere kulturtilværelse. Og likevel blir den samiske befolkningen urettmessig tilskrevet kulturelle trekk, som ikke har sitt opphav i vår stamme, men er tilskrevet oss fra de mer kultiverte. Ja, de har gått så langt at de derfor anså oss ikke verdige til å bli rangert blant folk, eller med andre ord å nyte retten til å eksistere. Etter denne korte introduksjonen vil jeg gå videre til en beskrivelse av lastene som vårt folk sies å ha sunket ned i, og som jeg rett frem er blitt fortalt er årsaken til den hjelpeløse situasjonen samen befinner seg i.	CC0-1.0
+Lapparnes dryckenskap.	Samenes drukkenskap.	CC0-1.0
+När jag i våras sökte att väcka intresse för vårt folk, framhållande den hjälplösa ställning de befunno sig uti och den särställning de intogo i fråga om rent mänskliga rättigheter, möttes jag med orden: «Lapparne supa, de dricka, de kunna icke upphjälpas» o. s. v. Till en början vill jag konstatera det faktum att bland våra lappar finnas inga vanedrinkare och sedan tider man minnes tillbaka har icke åtminstone i min hemtrakt någon lapps dödsorsak varit alkoholsjukdom. Jämfördt med de senaste svenska iakttagelserna, som konstaterat att 50 tusen drinkare befolka landet, torde den lappska dryckenskapen <emphasis>icke</emphasis> böra öfverskattas sin betydelse. Däremot förekommer beklagligt nog att berusade lappar uppträda vid marknader, som hållas vid kusten, men äfven då i ett mycket ringa antal. Men dessa bestå ingalunda af sådana, som hafva för vana att berusa sig, utan utgöras af tillfälliga supare, som genom köp, byte eller annan handel kommit i beröring med svenska marknadsbesökare och bjudits förtäring för att «affärerna skall gå bättre». Men äfven detta nationallyte är i försvinnande och det af sin egen orsak, nämligen den, att lappen merendels inser att han gör dåliga affärer när han <emphasis>låter</emphasis> berusa sig.	Da jeg i vår forsøkte å vekke interesse for folket vårt, og fremhevet den hjelpeløse posisjonen de befant seg i og den spesielle situasjonen de befant seg i når det gjelder grunnleggende menneskelige rettigheter, ble jeg møtt med ordene: «Samene heller i seg, de drikker, de kan ikke hjelpes», og så videre. Innledningsvis vil jeg slå fast at blant våre samer er det ingen vanedrikkere, og siden uminnelige tider, i hvert fall i mitt hjemdistrikt, har ingen sames dødsårsak vært alkoholsykdom. Sammenlignet med de siste svenske funn, som slo fast at 50 tusen drankere befolker landet, bør betydningen av den samiske drikkingen <emphasis>ikke</emphasis> overvurderes. På den annen side er det beklagelig at berusede karer dukker opp på markeder som avholdes på kysten, selv når de ikke er mange. Men disse består på ingen måte noen som har for vane å drikke seg fulle, men derimot av sporadiske drikkere som gjennom kjøp, bytte eller annen handel har kommet i kontakt med svenske besøkende på markedet og har fått tilbud om en tår slik at «handelen skal gå bedre». Men selv dette nasjonale bildet er i ferd med å forsvinne og det av sin egen grunn, nemlig at samen mer og mer innser at han gjør dårlige handler når han <emphasis>tillater</emphasis> seg å bli beruset.	CC0-1.0
+Oberättigandet att kasta ett folks ovana på en annan ras’ skuldror och däraf förklara en hjälplös belägenhets berättigande, lyser äfven bjärt fram inför påståendet att lappen icke själf producerar, försäljer eller på annat sätt tillhandahåller berusande drycker. Den last, som har sitt upphof inom folkets egna landamären, bör icke påbördas andra folk, som genom njutningslystnaden förledes att sjunka i densamma.	Urimeligheten i å kaste ett folks uvaner på skuldrene til en annen rase og slik forklare berettigelsen for en hjelpeløs situasjon, blir enda klarere i lys av at samene selv ikke produserer, selger eller på annen måte skaffer seg berusende drikke. Lasten, som har sitt opphav i folkets eget land, skal ikke påtvinges andre folk, som gjennom nytelsesbegjær forledes til å synke ned i den.	CC0-1.0
+Tiggeri af nöd eller lättja?	Tigging av nød eller latskap?	CC0-1.0
+Beklagligt är det förhållande, hvarmed man äfven framhåller lapparnes tiggeri, såsom föranledt af lättja. Vårt folk kunna indelas i två olika afdelningar, beroende på det förhållande de stå till förvärfvet af det dagliga brödet, nämligen renägande och icke renägande lappar De förra utgöras af sådana, som trots alla svårigheter lyckats behålla sina renar; de senare däremot af de, som genom ett eller annat förhållande blifvit utan renar, hvilket är detsamma som förlusten af sitt lefvebröd. Det är endast genom utrönandet af på hvad sätt en lapp gått förlustig sina renar, som man kan bedöma, om tiggeriet är förorsakadt af lättja eller af verklig nöd. Lappens framtid är förknippad med renen, hans trogne följeslagare genom lifvet. Af den har han sin existens, utan honom står han inför hungersnöden. Jagt och fiske måste alltid räknas som en bisyssla, mera till att söka än att erhålla lefvebröd. På renen måste man söka lappens existensminimum. Ett lappmatlag på sju personer (man, hustru och fem barn) behöfver årligen till sitt hushåll nedslagta 40 renar, hvaraf 20 användas till lapphemmets eget behof af kött och den andra hälften försäljas till inköp af mjöl och andra lifsförnödenheter jämte beklädnad. För dessa 20 renar erhåller lappen i lyckligaste fall omkring 300 kr. På denna summa drar en lappsk familj sig drägligt fram genom lifvet. Men nu en annan sak. För att efter denna beräkningsgrund fastslå ett existensminimum, behöfver lappen till sitt förfogande en renhjord af nära 350 renar, och detta antal kan icke en lapp på tio uppbringa. En renhjord på 100, det minsta antal som en lapp kan hafva för att uppträda som själfständigt renägande, lemnar en årlig afkastning af 30 renkalfvar. Dessa späda kalfvar utsättas nu med ens för tusentals faror, icke minst att märka nybyggarnes hundar. Redan efter ett år har afkomman med säkerhet nedbringats med minst ett tiotal, andra året till 15 och vid fullvuxen ålder till 12.	Det er en beklagelig situasjon når det hevdes at samenes tigging er forårsaket av latskap. Vårt folk kan deles inn i to ulike grupper, avhengig av hvilken situasjon de befinner seg når det gjelder å skaffe seg sitt daglige brød, nemlig reineiende og ikke-reineiende samer. Førstnevnte består av de som til tross for alle vanskeligheter har klart å beholde reinen sin; sistnevnte derimot av dem som gjennom et eller annet forhold er blitt uten rein, noe som er det samme som tap av levebrød. Det er kun ved å finne ut på hvilken måte en same har mistet sine reiner at man kan vurdere om tiggingen er forårsaket av latskap eller reell nød. Samens fremtid er knyttet til reinen, hans trofaste følgesvenn gjennom livet. Fra den har han sin eksistens, uten den står han overfor hungersnød. Jakt og fiske må alltid regnes som en bisyssel, enn et forsøk å finne seg et levebrød. I reinen må man se etter samens eksistensminimum. Et samisk hushold på syv personer (mann, kone og fem barn) trenger årlig 40 reinsdyr slaktet til husholdningen sin, hvorav 20 brukes til samehjemmets eget behov for kjøtt og den andre halvparten selges til innkjøp av mel og andre livsnødvendigheter inkludert klær. For disse 20 reinsdyrene mottar samen hvis han er heldig rundt 300 kr. Med en slik sum kommer en samisk familie tålelig godt gjennom livet. Men så en annen ting. For å etablere et eksistensminimum etter dette beregningsgrunnlaget trenger samen til rådighet en reinflokk på nærmere 350 rein, og et slikt antall kan ikke finnes hos en av ti samer. En reinflokk på 100, minimumsantallet en same kan ha for å fungere som selvstendig reineier, gir en årlig avkastning på 30 reinkalver. Disse spede kalvene er utsettes nå en gang for tusenvis av farer, ikke minst i møte med nybyggernes hunder. Allerede etter ett år er avkommet ganske sikkert redusert med minst ti, andre år til 15 og i fullvoksen alder til 12.	CC0-1.0
+Alltså skulle lappen med blick på framtiden icke få nedslakta mer än 12 à högst 15 renar pr år. Hvarje antal som däröfver går, inverkar på den framtida betingelsen att lefva för lappen. Nedslaktar han exempelvis existensminimummet 40 renar, har han redan efter ett års tid renstocken nedbringad till 70 och fortfar detta förhållande är han redan efter ett par tre år under möjligheternas gräns, under betingelsen att lefva. När renarnas antal understigit 100, kan lappen icke längre ägna sig åt skötseln af sina egna renar, utan lämnar då desamma i vården hos någon renägande lapp, som själf icke har tillräckligt antal renar, och slår han sig merendels själf ned på en jordtorfva för att med jordens brukande bidraga till existensens möjlighet. Under tiden går nu hans renar «ut sig» mestadels på svårigheten att skydda det uppväxande rensläktet mot renmärken. Då återstår endast lappens jordbrukstorfva och då har han den framträngande svenske nybyggaren att kämpa med. Lappen får — alla ömmande omständigheter till trots — gifva vika och obarmhertigt drifves han till tiggarstafven, han har ju icke äganderätt till sitt land utan äger endast rätt till renbete. Utan renar, utan jord, utan utsikt att lefva af sina händers arbete finnes ju ingen annan möjlighet än att anropa barmhertiga medmänniskor om hjälp. Till råga på all denna helt vanliga olycka har den lappska befolkningen att nu utstå alla de sviter, som uppkommit efter de «sju hårda årens» historia, hvarför ofvan relaterade nöd blifver allt mera och mera allmän. De sju hårda åren inleddes med året 1892, då vintern kom tidigt, redan S:t Michaeli dag. Genom den tidiga vintern frös snön till is och betäckte bergen, hvarföre renen icke kunde komma åt den renmossa, som hör till hans uppehälle. Tusentals renar dogo då af svält, och detta förnyades sedan årligen en lång tid. Så kommo de stora timmerdrifningarna och renar — likaledes i tusental — blefvo nedfällda af träden. (I denna fråga vill jag i förbigående nämna, att lapparna icke för dessa olyckor erhöllo någon skadeersättning.)  Förutom dessa olyckor hade renarne alltid att kämpa med nybyggarnas hundar. Som ett talande exempel på huru lätt en lapp kan bringas till nödens brant, vill jag anföra följande:	Med tanke på fremtiden bør samen dermed ikke få nedslaktet mer enn 12 til maksimalt 15 rein per år. Ethvert antall som går ut over dette påvirker samens fremtidige mulighet til å leve. Slakter han for eksempel eksistensminimumet på 40 rein, har han allerede redusert reinbestanden til 70 etter et år, og fortsetter denne situasjonen er han allerede etter et par-tre år under grensen der det er mulig å fortsette, under det som trengs for å overleve. Når reintallet faller under 100, er det dermed ikke lenger mulig for samen å leve kun av sine egne reinsdyr, men må overlate dem til en eller annen same som eier rein og som selv ikke har tilstrekkelig antall rein, og han slår seg for det meste ned på en jordflekk for å leve av jorden. I mellomtiden «svinner» hans rein seg nå vekk på grunn av vanskene med å beskytte den oppvoksende reinsdyrfamilien mot reinmerking. Det eneste som er igjen er jordbruksland i Sameland og der har han den inntrengende svenske nybyggeren å stri med. Samen må — til tross for alle de vanskelige omstendighetene — vike og han blir nådeløst drevet til tiggerstaven, han har tross alt ikke eiendomsrett til sin jord, men kun rett til reinbeite. Uten rein, uten jord, uten utsikter til å leve av sine henders innsats, er det ingen annen mulighet enn å trygle barmhjertige medmennesker om hjelp. På toppen av all denne helt vanlige ulykken, må den samiske befolkningen nå også tåle alle konsekvensene som oppsto som resultat av de «syv harde årene», og det er derfor den overnevnte nøden blir mer og mer allmenn. De syv harde årene begynte med året 1892, da vinteren kom tidlig, allerede på mikkelsmesse (29. september). Gjennom den tidlige vinteren frøs snøen til is og dekket fjellene, noe som gjorde at reinen ikke fikk tilgang til reinmosen, som er en viktig del av det den lever av. Tusenvis av rein døde da av sult, og dette gjentok seg hvert år i lang tid. Så kom den store tømmerdriften og reinsdyr — også denne gang tusenvis — ble drept av tømmeret. (I denne saken vil jeg i forbifarten nevne at samene ikke fikk noen erstatning for disse ulykkene.) I tillegg til disse ulykkene måtte reinen alltid kjempe med nybyggernes hunder. Som et talende eksempel på hvor lett en same kan bringes til randen av nød, vil jeg presentere følgende:	CC0-1.0
+Lappmannen Gustaf Klementson i Fatmomakke var för några få år sedan ansedd som en välbärgad lappman. Han ägde en renhjord på omkring 300 renar och hade således existensmöjligheter för den stora familj, 11 personer, de voro. Hufvudsakligen genom timmerdrifningen nedslogos hans renar och därmed var hans uppehälle som renägande lapp förbi. På sitt lappskatteland sökte han nu att förebygga sin ruin och göra detta fruktbärande. Nu i dessa dagar har den svenske nybyggaren fullbordat lappmannens öde — och lappmannen utestängts från rätten till sitt lappskatteland. Hvad skall nu den arme af olyckan hemföljde söka sitt bröd. Återstår för honom, fadern med de nio barnen, någon annan utväg än att söka brödet hos barmhertiga medmänniskor, så framt han vill undgå hungersnöden? Är nöden här föranledd af lättja eller af verkligt behof?	Samemannen Gustaf Klementson i Fatmomakke ble for noen år siden ansett som en velstående samemann. Han eide en reinflokk på rundt 300 reinsdyr og hadde dermed eksistensgrunnlag for sin store familie som var 11 personer. Hovedsakelig på grunn av tømmerdriften ble reinen hans felt og dermed var levebrødet som reindriftsutøver over. På sin sameskatteiendom forsøkte han nå å unngå sin undergang og gjøre dette fruktbart. I disse dager har den svenske nybyggeren beseglet den samiske mannens skjebne — og den samiske mannen har blitt utestengt fra retten til sin sameskatteiendom. Hvor skal nå den ulykkesrammede stakkaren finne sitt levebrød. Har han, faren med de ni barna, noen annen utvei enn å be om mat hos barmhjertige medmennesker, for å unngå hungersnøden? Er nøden her forårsaket av latskap eller av reelt behov?	CC0-1.0
+Det är sant att hvarje år beviljas ett statsanslag till nödlidande lappar, men dessa understöd ha dock endast i undantagsfall, och då i mycket små belopp kommit de fattiga lapparne till godo. Medlen af sändas till kommunalstyrelserna i de olika lappsocknarne och denna styrelse, som utgöres af svenska bebyggare, behåller merendels summan för kommunens räkning för att betäcka utgifterna för de lappar, som åtnjuta helt understöd af kommunen (s. k. «sockenlappar»).	Det gis riktignok hvert år et statstilskudd til trengende samer, men disse tilskuddene har bare unntaksvis, og da i svært små beløp, kommet de fattige samene til gode. Midlene sendes til kommunestyrene i de ulike samesognene og dette styret, som består av svenske innbyggere, beholder mesteparten av summen på vegne av kommunen for å dekke utgiftene til samene, som nyter full støtte fra kommunen. (såkalte «sognesamer»).	CC0-1.0
+Om den lappska nöden, orsakerna till lappens tiggeri, till bekymren som hota lapphemmens framtid och därmed förknippade omständigheter, vore mycket att andraga, men då jag tror att de rader jag skrifvit om denna sak, ändrar svenskens uppfattning om detta sakförhållande, öfvergår jag till medlen, hvarmed den lappska befolkningen skulle kunna upphjälpas. Vi hafva velat benämna den	Hvis den samiske nøden, årsakene til samens tiggingen, bekymringene som truer fremtiden til de samiske hjem og relaterte omstendigheter, var mye å ta inn over seg, og ettersom jeg tror at det jeg har skrevet om denne saken, endrer svenskens mening om dette saksforholdet, går jeg over til måter den samiske befolkningen kunne avhjelpes. Vi vil navngi den	CC0-1.0
+Lapparnes existensfråga	Spørsmålet om samenes eksistens	CC0-1.0
+därvid framhållande att hela vårt folks öde beror endast och allenast på denna frågas nöjaktiga lösning. För att utreda dessa bättre vill jag först behandla grundfrågan angående lapparnes äganderätt till sina lappskatteland, jämte rätten för lapparne att idka åkerbruk. Genom Kungl. Bref af den 13 december 1867 bestämdes en odlingsgräns, hvarvid en gränslinie sattes mellan den svenske nybyggaren och den lappska befolkningen. Nybyggarne halva erhållit äganderätt till sina hemman, under det att lapplandet förklarades vara kronomark. Med anledning häraf bortadvocerades lapparnes rätt till den jord, hvaruppå vi alla, naturligt sedt, hafva att hämta vårt lifsuppehälle. Genom att endast hafva dispositionsrätt till ett jordområde, lappskattelandet, och med dystra aningar vänta på den dag, då man kan blifva bortförd från sitt hem, där generation efter generation nedlagt sin ungdoms arbetskraft, sin mannaålders möda och ålderdomens arbetshjälp, kan icke gifva den arbetslust, en kraftig stam bör utveckla. Arbetslusten klädes i handling först vid det tillfälle när man vet, att man gagnar sig själf, sina barn och sina efterkommande. Idoghet och ihärdighet saknas icke bland lappbefolkningen, det är endast föremålets faktiska bestående, som förhindrar arbetsintensiteten och den välmåga, som annars skulle sprida sig. Med de jämtländska lapparnes öde framför sina ögon, dessa som jagats upp till ofruktbara berg på grund af att deras rättsfråga till jorden ej beaktats, kunna icke de vester- och norrbottniska lapparne inse annat öde, äfven de, så länge frågan om rätten till jorden icke löses.	understreker dermed at hele vårt folks skjebne kun og bare avhenger av en tilfredsstillende løsning av dette spørsmålet. For å undersøke disse bedre vil jeg først behandle det grunnleggende spørsmålet om samenes eiendomsrett til sine samiske skatteeiendommer, sammen med samenes rett til å drive gårdsdrift. Gjennom Kongelig brev av 13. desember 1867 ble det fastsatt en dyrkingsgrense, hvor det ble trukket en grense mellom den svenske nybyggeren og den samiske befolkningen. Nybyggerne fikk halv eiendomsrett til hjemmene sine, mens Sameland ble erklært statseiendom. Dermed ble samenes rett til dette området, der vi alle naturligvis hadde skaffet vårt levebrød, fjernet. Ved kun å ha bruksrett til et landområde, sameskattelandet, og vente med dystert forvarsel på dagen da man kan bli tatt bort fra sitt hjem, der generasjon etter generasjon har lagt ned ungdoms sved, mannsalders innsats og alderdommens arbeidshjelp, får en ikke det pågangsmot som en kraftig stamme trenger. Arbeidslysten blir først virkelig satt ut i livet når du vet at din innsats kommer deg selv, dine barn og dine etterkommere til gode. Flid og utholdenhet mangler ikke blant den samiske befolkningen, det er kun formålets faktiske gunsthavere som hindrer arbeidsintensiteten og trivselen som ellers ville spre seg. Med Jämtlandsamenes skjebne klart for oss, disse som er jaget opp til snaufjellet på grunn av at retten deres til landet ikke ble tatt i betraktning, kan ikke en gang Vest- og Norrbotten-samene se noen annen skjebne, så lenge spørsmålet om retten til jorden ikke løses.	CC0-1.0
+Årligen och dagligen gifves äfven hos oss Vesterbottens lappar exempel på hvarthän tillståndet leder. För en tid tillbaka, låt oss säga 30- à 40-tal år, kommo de svenska nybyggarne och frågade vänligt om de kunde få slå sig ned och odla upp en bit mark. Lappen såg i detta förhållande ingen som helst orsak att neka den arbetsamme mannen. Om några år hade nybyggaren odlat upp marken omkring sitt tjäll, och tog syn på densamma. Vederbörande beviljade beredvilligt lagfart å marken och icke blott den mark, som han själf odlat utan därtill ett öfrigt område. Området kunde, och gjorde det i de flesta förhållanden, sträcka sig om lappens frodiga renvallar och skatteland, den som förut varit vänlig nog att tillmötesgå nybyggarens önskningar att få odla marken bredvid honom. Så gick väl några år och en vacker dag infinner sig vederbörande synemän och kungör för den olycklige lappen att han icke längre äger rättighet till den gröda, som af honom vidare inbärgas.	Hver dag og hvert år får vi også hos oss samer i Vesterbottens eksempler på hvor situasjonen er på vei. For en stund siden, la oss si for 30 til 40 år siden, kom de svenske nybyggerne og spurte vennlig om de kunne slå seg ned og dyrke et stykke mark. Samer så den gang ingen som helst grunn til å nekte den hardtarbeidende mannen. På få år hadde nybyggeren dyrket jorden rundt skuret sitt, og tinglyst den samme. Øvrigheten tildelte uten videre hjemmel til eiendommen, og ikke bare jorda han selv dyrket, men også et tilleggsareal. Området kunne, og gjorde det i de fleste tilfeller, strekke seg over samens frodige reinvall og skattemarker, de som tidligere hadde vært så snille å komme nybyggerens ønsker om å dyrke jorden ved siden av seg i møte. Så det gikk noen år og en vakker dag dukker områdets skjønnsmenn opp og forteller til den uheldige samen at han ikke lenger eier rettigheter til avlingen, som han fortsetter å høste inn.	CC0-1.0
+Med dessa syner framför sina ögon lär väl ingen förundra sig öfver att den lappska befolkningen känner en bäfvan för hvad som komma skall. Merendels utgöres nu denna lappska befolkning, som på sådant sätt bortdrifves af sådana, som icke äro renägande och hvad ödet blir för dessa olyckliga är icke svårt att förutse. De blifva fattiga och utarmade. Därhän har lapparnes osäkra rättsställning ledt, på grund af deras undantagsställning i den svenska jordrättsskipningen. Svensk praxis har dock alltid varit och är det ännu, att vid afvittrings- och storskiftesförrättningar det folk, som af ålder bott och brukat landet, fått för sig och sina efterkommande för evärdelig tid tilldelad sin beskärda del. Lappen måste tillerkännas äfven denna rättsställning, eljest är hans öde besegladt. Han drifves i annat fall allt längre och längre upp mot de kala bergstopparne mot norska gränsen, den han ju icke får öfverskrida. Vid denna tidpunkt, då är väl också vår strid förgäfves, och då är det förbi med de svenska lapparne. Men hvem i vårt humana tidehvarf åtager sig att kasta den historiska dödsdomen öfver ett folk, som trots all sin brist på mänskliga dygder dock icke kan öfverbevisas om att det genom eget förvållande förorsakat sin undergång.	Med slike utsikter foran seg vil ingen bli overrasket over at den samiske befolkningen føler frykt for det som kommer. Mer og mer utgjør nå dette den samiske befolkingen, som slik drives bort av slike som ikke er eier rein, og hvilken skjebne disse ulykkelige får er ikke vanskelig å forutse. De ble fattige og utarmet. Det er dette den usikre rettsstillingen til samene har ført til, på grunn av deres særstilling i det svenske systemet for eiendomsrettigheter. Svensk praksis har imidlertid alltid vært, og er fortsatt, at ved rydning- og store arvesaker har folket som har levd og drevet jorden i evigheter fått tildelt sin rettferdige del for seg selv og sine etterkommere til evig tid. Samen må også gis slik juridisk status, ellers er hans skjebne beseglet. Ellers kjøres han lenger og lenger opp på de nakne fjelltoppene mot norskegrensen, som han ikke får passere. På dette tidspunktet er sikkert også vår kamp forgjeves, og da er det over med de svenske samene. Men hvem i vår humane tidsalder er villig seg til å kaste den historiske dødsdommen over et folk som til tross for all mangel på menneskelige dyder ikke kan overbevises om at de med egen hånd har forårsaket sin egen undergang.	CC0-1.0
+I sammanhang med rätten till jorden står lappens rätt att öfvergå till jordbruksidkande folk och bruka sina lappskatteland. Genom sådana förhållanden, som de af nybyggarnes sätt att gå till väga gentemot den lappska befolkningen jag nyss nämnt och det understöd de därvid vinna af den svenska lagen kan vi icke annat än se denna rätt oss bestriden. Marken därofvan odlingsgränsen är oss tilldelad för renbete, icke för jordbruk. En del skäl, som jag i annat sammanhang berört, har tydliggjort, att vi i betraktande af lefvebrödet icke ha annan utsikt än, att när renarne på ett eller annat sätt förolyckats vi måste gå till brukandet af vårt lappskatteland. Men öfver detta står en tidsfråga, nämligen den att hela folket förr eller senare måste gå till jordbruket. Renen finner ej längre sitt bete bland fjällen. I en ej allt för aflägsen framtid hafva vi att se att den ene lappen efter den andre förlorar sina renar. Ogynnsamma förhållanden komma därvid att medverka, icke minst den skadeersättningsskyldighet, den renägande lappen numera underkastas enligt bestämmelserna i § 14 uti lapplagen den 1 juli 1898, och genom hvilken bl. a. en lappman helt nyligen dömdes till tre tusen kronors skadeersättning. Och hvarför skall lappens existensförmåga kringskäras af lagar? Erfarenheten lärer att inget folk går så framåt som när frihet råder i alla delar. Lappens frihet är kringskuren. Hans kamp för lefvebrödet är utstakad och betingelsen att lefva hänskjuten allenast till renarne och renarnes skötsel. I medvetandet finnes dock allt jämt en känsla som talar om frihet och denna känsla återfinnes äfven hos oss, lappar!	I forbindelse med retten til eiendom står samens rett til å gå over til å bli jordbrukere og til å dyrke sitt sameskatteland. Gjennom slike forhold, som nybyggernes måte å gå frem mot den samiske befolkningen jeg nettopp har nevnt og den støtte de dermed får fra det svenske rettsvesen, kan vi ikke annet enn å se denne retten bestridt. Jorda over dyrkingslinja er tildelt oss til reinbeite, ikke til jordbruk. En rekke årsaker, som jeg har vært inne på i en annen sammenheng, har gjort det klart at vi med tanke på levebrødet ikke har andre utsikter enn at når reinen på en eller annen måte blir skadet, må vi gå over til å dyrke vårt sameskatteland. Men over dette står det et tidsspørsmål, nemlig at før eller siden må hele folket bytte til jordbruk. Reinen finner ikke lenger beite i fjellet. I en ikke altfor fjern fremtid må vi se at den ene samen etter den andre mister reinen. Ugunstige forhold kommer dermed til å bidra til dette, ikke minst gjelder det plikten til å erstatte skader, i og med at reindriftssamen nå er underlagt bestemmelsene i § 14 i sameloven av 1. juli 1898, og der blant annet at en samisk mann nylig ble dømt til tre tusen kroner i erstatning. Og hvorfor skal samens evne til å eksistere innskrenkes av lover? Erfaring forteller oss at intet folk får så mye fremdrift som når frihet råder over alt. Friheten til samen er innskrenket. Hans kamp for levebrødet er staket ut og betingelsen refererer kun til rein og stell av rein. I bevisstheten er det imidlertid alltid en følelse som taler om frihet, og denne følelsen finnes også i oss samer!	CC0-1.0
+<emphasis>Renbetesrätten</emphasis> är, som jag antydt, närmare beskrifven i författningen om utstakningen af odlingsgränsen den 13 dec. 1867. Den markeras allt emellanåt af en dagorder från Umeå landskansli och hålles då i sådan form, att man skulle tro, att lapparnes renbetesrätt vore betryggad. Framför mig ligger en länskungörelse af den 12 januari 1898, däri det heter, att anläggning af nybyggen ofvan odlingsgränsen icke finge vidare af kungl. maj:ts befallningshafvande beviljas; att de nybyggen, som redan funnos ofvan odlingsgränsen, skulle återläggas till kronomark och att all mark ofvan odlingsgränsen skulle återläggas till renbetesland. Denna kungörelse har fullföljts så, att under dessa sex år ett större antal nybyggen anlagts ofvan odlingsgränsen, ja, man har till och med dömt lappar till skadeersättning gentemot dessa nybyggare. Alla förordningar till trots synes dock endast den rättvisan vara gällande, att lappen skall drifvas från sin mark. Skulle i verkligheten de lagar, som skrifvits till förmån för lapparnes renbete efterföljts, hade lappen icke haft rätt att klaga öfver denna sak. Men lagda i händer, som utan hänsyn till den lappska befolkningen gynnar nybyggaren, kan det nuvarande tillståndet icke föra annat än till renarnes minskning och lappens försämrade lefnadsställning.	<emphasis>Reinbeiterett</emphasis> er, som jeg antydet, nærmere beskrevet i lov om fastsetting av dyrkingsgrensen fra 13. desember 1867. Den markeres i ny og ne med en dagsordre fra Umeå landkontor og har der i en slik utforming at man skulle tro at samenes rett til reindrift var garantert. Foran meg ligger en amtskunngjøring av 12. januar 1898, der det sies at oppføring av nybygg over dyrkningsgrensen ikke tillates fortsette etter H. M. Kongens befaling; at de nye bygg, som allerede lå over dyrkingsgrensen, skulle tilbakeføres til statseiendom og at all jord over dyrkingsgrensen tilbakeføres til reinbeitemark. Denne kunngjøringen har hatt den effekten at det i løpet av de seks årene siden da er oppført et større antall nybygg over dyrkingsgrensen, ja, de har til og med blitt tilkjent erstatning til disse nybyggerne. Til tross for alle forordningene, ser det imidlertid ut til at bare den rettferdighet gjelder, at samen må presses fra landet sitt. Dersom man i realiteten hadde fulgt de lovene som ble skrevet til fordel for samenes reindrift, ville samene ikke hatt grunn til å klage over denne saken. Men overlatt i hender som favoriserer nybyggeren uten hensyn til den samiske befolkningen, kan dagens tilstand bare føre til reduksjon av reinen og forringelse av levekårene til det samiske folk.	CC0-1.0
+Lapparne önska i denna fråga således endast hvad de i lag blifvit förut tillförsäkrade, d. v. s. att all mark ofvan odlingsgränsen utlägges till renbetesland. Men huru kan konungens befallningshafvande förklara att vid lapptinget i Fatmomakke nu framlägga ett förslag, gående ut på att inlösa nödig renbetesmark ofvan odlingsgränsen och därvid säga att lappen erhåller gynnsamma reformer, när vi förut för sex år sedan i länets kungörelse uttryckligen fått denna mark till oss upplåten. Detta motsägande förslag, hvilket nu framkommit, är således i strid mot förut gifna bestämmelser i fråga om renbete och afser ingalunda att skänka lappen någon fördel utan gäller endast såsom en inskränkning i bestämmelserna af kungl. maj:ts befallningshafvandes kungörelse den 12 januari 1898.	I denne saken ønsker samene derfor bare det de tidligere er tilkjent ved lov, det vil si at all eiendom over dyrkingsgrensen avsettes som reinbeitemark. Men hvordan kan kongens embedsmann forklare at det på sametinget i Fatmomakke nå legges fram et forslag, som går så langt som å innløse nødvendig reinbeiteland over dyrkingsgrensen og dermed si at samene vil få gunstige reformer, når det for seks år siden i samme fylkets kunngjøring ble uttrykket at vi eksplisitt ble overført denne eiendommen. Dette motstridende forslaget, som nå er fremmet, er dermed i strid med tidligere gitte bestemmelser vedrørende reindrift og er på ingen måte ment å gi samen noen fordel, men gjelder kun som en begrensning i reglene i kunngjøring fra H.M.Kongens embedsmann av 12. januar 1898.	CC0-1.0
+Fattiglappens öde	Fattigsamens skjebne	CC0-1.0
+synes nu starkt hotadt genom det af lappfogden Burman vid lapptinget i Fatmomakke framlagda förslaget att nedflytta den icke renägande lappen nedanför odlingsgränsen och där bereda honom jordbruk. Vi kunna icke annat än protestera mot detta förslag. Det vore att med ens tillintetgöra den lappska befolkningen och få anspråken på vårt land för alla tider häfda. De renägande lapparne förminskas alltjämt på grund af renarnes existensförhållanden, förut omnämnda. De sammansmälta allt framgent och under de senaste åren ha de renägande lapparnes antal väsentligen förminskats. De icke renägande lapparne skulle nu — enligt förslaget — nedflyttas till nybyggen nedanför odlingsgränsen och man får väl säga där öfverlämnas åt sitt öde. Hvartefter nu de renägande lapparne förlora sina renar, nedflyttas dessa nedanför odlingsgränsen och gå säkerligen där sin undergång till mötes, under det att den renägande lappen drifves mot fjället, förlorar sina renar och nedskickas sedan utfattig nedanför odlingsgränsen. När man tager i betraktande, att den mark, som är ofvan odlingsgränsen, är utlagd till renbetesland för oss lappar och att å dessa marker nybyggen äro uppresta, som äro olagligt tillkomna; hvarföre icke låta lappen tillträda dessa nybyggen och nu boende nybyggare ofvan odlingsgränsen få tillfälle att nedflytta nedanför densamma? Hvarföre skulle hinder möta för lappen att bruka dessa land, som gör att lappen åtminstone får bo i sitt af ålder brukade land samt slipper att å nya och för honom främmande trakter söka sitt uppehälle. Detta förslag afser ingalunda något förbättrande af lapparnes lefnadsställning, utan afser helt enkelt att afskära lapparnes förbindelse med sitt eget folk, för att sedan låta dem undergå det öde, som bland de svenska nybyggarne väntar desamma nedanför gränslinien.	synes nå sterkt truet av forslaget som ble fremmet av fylkesfogden Burman for sametinget i Fatmomakke om å flytte den samen som ikke eier rein ned under dyrkingslinjen og gjøre ham klar for jordbruk der. Vi kan bare protestere mot dette forslaget. Det vil være å ødelegge den samiske befolkningen og for evig blokkere vår rett til vårt land. Samene som eier rein blir stadig færre på grunn av reinens eksistensvilkår, som tidligere nevnt. De blandes allerede sammen og de siste årene har antall samer som eier reinsdyr blitt betydelig redusert. De ikke-reineiende samene skulle nå — etter forslaget — flyttes ned til nybyggene under dyrkingslinjen og bli overlatt til sin skjebne der, kan man si. Så snart reineiersamene mister reinen, flyttes disse ned under dyrkingslinja og vil helt sikkert gå sin undergang i møte der, mens reineiersamen drives mot fjellet, mister reinen og sendes fattig ned nedenfor dyrkingslinjen. Når man tar i betraktning at jorda, som ligger over dyrkingsgrensen, er reservert som reinbeiteland for oss, og at det er oppført ny bebyggelse på dette området som er ulovlig anskaffet; hvorfor ikke la samen ta over disse nye bygningene og så gi nybyggere som bor over dyrkingslinjen anledning til å flytte ned under den? Hvorfor skulle det være problematisk for samen å dyrke disse jordene, som gjør at samen i det minste får bo i landet han har brukt i generasjoner og slipper å måtte søke sitt levebrød i nye og for ham fremmede strøk. Dette forslaget er på ingen måte ment å forbedre samenes levekår, men rett og slett å kutte samenes forbindelse med sitt eget folk, for så å la dem lide den skjebne som venter dem blant de svenske nybyggerne under grenselinjen.	CC0-1.0
+Lapparnes rösträttsförhållanden.	Samenes stemmerettssituasjon.	CC0-1.0
+Om i Sverige skriande orättvisor anses begångna med att större delen af folket undandrages medbestämmanderätt i folkets egna angelägenheter, så äro dock de lappländska förhållandena än olidligare.	Hvis en i Sverige anser at åpenbare urettferdigheter begås når større deler av folket nektes medbestemmelsesrett i det som angår dem, så er nok den samiske situasjonen enda mer utålelig.	CC0-1.0
+<emphasis>Den kommunala rösträtten</emphasis> i lappkommunerna utöfvas endast och allenast af den svenske jordbrukaren och lappens lifsnäring ger ej honom den inkomst, som berättigar honom att deltaga i allmänna, honom rörande angelägenheter. Högst fåtal lappar (ifrågasättas kan, om det än finnes några) äga bestämmanderätt vid kommunala stämmor, och dock afgöras vid dessa lapparnes angelägenheter rörande beskattning, fattigvård och öfriga kommunala ärenden. Det har icke förunnats lappmannen att vinna inträde i kommunal myndighet och i något medafgöra om frågor, som rör lappens rättsförhållande i kommunen, till hvilket förhållande den kommunala bestämmanderätten i mångt och mycket dock kan medverka. Och i de flesta fall inse lapparne, hvilka i många lappkommuner utgör flertalet, att de icke kunna inverka något till förbättrade förhållanden, då de icke på grund af den kommunala rösträttsskalan förmå uträtta något.	<emphasis>Den kommunale stemmeretten</emphasis> i samekommunene utøves kun og utelukkende av den svenske bonden, og samens levebrød gir ham ikke den inntekten som gir rett til innflytelse i offentlige anliggende som påvirker ham. Svært få samer (det kan stilles spørsmål ved om det i det hele tatt finnes noen) har medbestemmelsesrett på kommunale beslutninger, som tross dette avgjør samenes anliggende når det gjelder skatt, fattigvesen og andre kommunale saker. Det er ikke forunt samemannen å ta del i kommunale avgjørelser eller ha medbestemmelse når det gjelder avgjørelser i spørsmål om rettsforholdet til samen i kommunen, der den kommunale beslutningsmyndigheten påvirker i mangt og mye. Og i de fleste tilfeller innser samene, som i mange samekommuner utgjør flertallet, at de ikke kan gjøre noe for å bedre situasjonen, da de ikke kan påvirke på grunn av kravene til kommunale stemmerett.	CC0-1.0
+Ställer sig nu <emphasis>den kommunala rösträtten</emphasis> förnuftsvidrig, är den politiska rösträttens förhållande till lappbefolkningen bedröfligare. Lagen stadgar att man, för att hafva rösträtt till Riksdagens Andra kammare, skall hafva en inkomst af 800 kr. eller en jordbrukslägenhet, taxeringsvärderad till 1,000 kr. Intetdera af dessa mått fyller lappen. Af renen kan han icke uppbringa ens 500 kr., och de lappskatteland, hvilka, belägna å allmän kronomark, som de äro, äro ju icke lappens. Hade lappen utsikt att föra fram en representant ur sitt eget led, hade många goda reformer kunnat åstadkommas. Man har sagt att inom riksdagen funnits lapprepresentanter från fjällbygden. Innerst ha dock dessa icke utgjort några målsmän för lappbefolkningen, utan möjligen för nybyggarne, men i hvilket fall som helst till bådas nackdel, då intet synligt resultat af deras verksamhet kvarlämnats annat än möjligen en förbättring i införseln af spritdrycker till lappska gränsen. Stora och viktiga frågor, som beröra vårt folks framtid, föres årligen fram på den lappska dagordningen, och då vi vunnit den skans, som lämnar lappen medbestämmanderätt till sitt eget öde, kunna dessa med glädje framläggas. Dessa frågor äro dock icke kraf som äro obilliga, utan utgöres af sådana förmåner, som redan vunnits af den svenska befolkningen, men ej genom den undantagsställning (ingalunda till lappens fördel) som lappen innehafver, ännu beskärts den lappska rasen. Sekellångt betryck har hvilat på våra skuldror, och däri är att se lappbefolkningens underlägsenhet och efterblifvenhet.	Hvis <emphasis>den kommunale stemmeretten</emphasis> nå anses i strid med fornuften, er situasjonen for den politiske stemmeretten til samebefolkningen mer bedrøvelig. Loven slår fast at for å ha stemmerett til Riksdagens andre kammer må du ha en inntekt på 800 kr. eller en landbrukseiendom, taksert til 1000 kr. Ingen av disse kravene innfrir samen. Fra reinen kan han ikke engang skaffe 500 kr, og de samiske skattlandene, som jo ligger på offentlig statseiendom, tilhører ikke samen. Hadde samen hatt mulighet til å bringe frem en representant fra egne rekker, kunne mange gode reformer blitt gjennomført. Det er sagt at det i Riksdagen fantes samiske representanter fra fjellbygder. Innerst inne har disse imidlertid ikke vært målbærere for den samiske befolkningen, men muligens for nybyggerne, men uansett til ulempe for begge, da det ikke er etterlatt noe synlig resultat av deres innsats annet enn muligens økt importen av alkoholholdige drikker til den samiske grensen. Store og viktige spørsmål, som påvirker fremtiden til vårt folk, bringes årlig frem på samens agenda, og hadde vi fått en mulighet som ga samen medbestemmelsesrett over egen skjebne, kan disse med glede presenteres. Disse spørsmålene er imidlertid ikke krav uten kostnad, men består av den type fordeler, som allerede er tildelt den svenske befolkningen, men på grunn av den eksepsjonelle statusen (på ingen måte til samens fordel) som samen har, har vært holdt borte fra den samiske rase. Flere hundre år med press har hvilt på våre skuldre, og der ser en underlegenheten og ettergivenheten til den samiske befolkningen.	CC0-1.0
+Lappska skolförhållanden.	Samisk skolesituasjon.	CC0-1.0
+Man låter alltid lappbefolkningen uppbära förnärmelser för att den är okunnig, men man undersöker så ytterst sällan skälet, hvarför upplysningen ej vunnit insteg bland vårt folk. Skälet är dock icke svårt att uppleta. Af naturen är lappen icke vanlottad. Tvärtom! Det har erkänts att den unge lappen äger goda förutsättningar för att vinna upplysning. Orsaken ligger i det helt naturliga skälet, att lappen icke ägnas någon uppmärksamhet i upplysningshänseende. Ända till dess Lappska missionen inrättade skolor däruppe bland fjällen hafva vi lappar icke haft någon undervisning. Denna välgörande förening verkar mycket godt, men kan dock i utsträckning ej inverka på ett helt folk. Det lappska barnet sändes till denna skola vid cirka 12 års ålder och kvarstannar där i 3 år. Under denna jämförelsevis korta tid får den unge lappen inhämta all den undervisning, som står honom till buds. Att detta icke blir mycket, beror väl på att denna skola indelas i småbarns- och folkskola. Med denna undervisning går han ut i lifvet, och då må man ej undra på om lappen är okunnig. Skulle lappen däremot få tillägna sig den undervisning, som de svenska barnen åtnjuta, skulle nog bildning och intelligens äfven vinna insteg i Lappland.	Samebefolkningen må stadig ta imot fornærmelser om at den er uvitende, men årsaken til at kunnskap ikke har vunnet innpass blant vårt folk blir sjelden undersøkt. Årsaken er imidlertid ikke vanskelig å finne. Av natur er ikke samen tungnem. Tvert imot! Det har blitt erkjent at ungsamen har gode forutsetninger for å ta til seg kunnskap. Forklaringen finnes i den selvsagte årsak at samen ikke gis noen oppmerksomhet kunnskapsmessig. Før Samelandmisjonen startet opp skoler der oppe mellom fjellene, fikk vi samer ingen utdannelse. Denne veldedige foreningen fungerer veldig godt, men klarer ikke endre et helt folk. Samiske barn blir sendt til denne skolen i en alder av omtrent 12 år og blir der i 3 år. I løpet av denne forholdsvis korte tiden får barnet skaffe seg all den opplæringen som gjøres tilgjengelig. At dette ikke utgjør så mye, skyldes nok at denne skolen er delt inn i småbarns- og folkeskole. Med denne utdannelsen går han videre ut i livet, og da er det ikke å undre på at samen har lite utdanning. Dersom samen derimot fikk tilgang på den undervisningen de svenske barna nyter godt av, ville nok utdanning og intelligens også få gjennomslag i Sameland.	CC0-1.0
+Till ofvan nämnda skolor — andra skolor finnas ej — bidrager staten endast med en ringa skärf, men månne ej den svenska staten äfven har skyldighet att bland den lappska befolkningen inrätta skolor, om ej sådana som de svenska, så dock drägligare skolförhållanden?	Til de ovennevnte skoler — det finnes ingen andre skoler — bidrar staten bare med et mindre beløp, men har ikke den svenske stat også plikt til å etablere skoler blant den samiske befolkningen, om ikke lik de svenske, så i hvert fall med mer tålelige skolesituasjon?	CC0-1.0
+I likhet med dryckenskapslasten, kastas okunnigheten på lapparne som en skuggande, förklarande omständighet till nu rådande förhållanden. Men okunnigheten har sitt upphof i bristen på något att lära i yngre år, icke i lappbarnets motvilja för bildning och utveckling.	I likhet med drukkenskapslasten blir uvitenhet kastet på samene som en overskyggende, forklarende omstendighet for dagens situasjon. Men uvitenheten har sitt opphav i mangelen på noe å lære i yngre år, ikke i det samiske barnets motvilje mot utdanning og utvikling.	CC0-1.0
+Hvad är att närmast göra?	Hva er neste steg?	CC0-1.0
+Mer och mer söker den frågan sig fram, hvad som vi närmast skola göra. Vi kunna icke längre lita på att utom saken stående skola så intressera sig för vårt folks ställning, att de skola bevaka vår rätt. Och med all möjlig möda kunna de det icke. Våra säregna lefnads- och andra förhållanden äro af sådan beskaffenhet, att om äfven reformer skulle vinnas på dessa vägar, skulle dessa endast blifva halfmessyrer af tvifvelaktig innebörd. Våra tvister om rätten till jorden måste dagligen bevakas och våra frågor måste stundligen föras framåt. Men då måste lappen taga saken i sin egen hand. På hvad sätt? frågar mången. Det finnes icke mer än ett. Och detta är: en enhetlig lappsk förening, fungerande i hvarje lifsnerv af lappska befolkningen. I hvarje större by eller kommun bildas en förening, låt oss exempelvis säga Tärna by lappförening. Denna utlyser ett möte med lapparne i Tärnaby och skrider till val af styrelse. Denna styrelse får i uppdrag att emottaga tvistefrågor, med föreningen diskutera de reformer, som äro önskvärda och äfvenledes föra fram desamma till en centralstyrelse för hela lappbefolkningen, utlysa möten och i alla delar tillvarataga den lappska befolkningens kraf. Sådana föreningar böra så fort sig göras kan bildas i alla lappkommuner eller större byar i Jämtland, Vester- och Norrbotten. På våren 1905 utser de lappska föreningarne hvar sitt ombud att sammanträda i exempelvis Fatmomakke, och där behandlas sedan våra gemensamma lifsfrågor. Där kommer då den första lappska kongressen till stånd och sedan åstadkommes nog af sig själf, dock under träget arbete, ett annat förhållande. Med en dylik organisation kunna vi påräkna en makt, som obetingadt kommer att föra vår sak till seger.	Stadig oftere dukker spørsmålet opp, hva skal vi gjøre videre. Vi kan ikke lenger stole på at utenforstående vil være så interessert i situasjonen til vårt folk at de vil beskytte våre rettigheter. Og det kan de heller ikke klare uansett hvor mye innsats de legger i det. Våre særegne livsvilkår og andre forhold er av en slik karakter at selv om reformer skulle oppnås på denne måten, ville de bare en halv seier med tvilsom betydning. Våre kamp for rett til eiendom må følges opp daglig og våre saker må regelmessig løftes frem. Men da må samen ta saken i egne hender. Mange spør, på hvilken måte? Det finnes bare en måte. Og dette er: en samlet samisk forening, som fungerer i hele den samiske befolkningen. I hver større bygd eller kommune stiftes det en forening, la oss ta Tärna bys sameforening som eksempel. Det annonseres et møte med samene i Tärnaby og det velges et styre. Dette styret har til oppgave å håndtere tvister, drøfte med foreningens medlemmer ønskede reformer og også fremme dem til et sentralstyre for hele samenes befolkning, kunngjøre møter og i alle ledd ivareta samebefolkningens krav. Slike foreninger bør dannes så snart som mulig i alle samekommuner og større byer i Jämtland, Vester- og Norrbotten. Våren 1905 utpeker de samiske foreningene hver sin representant til å møte i for eksempel Fatmomakke, og der diskuteres så livsspørsmål som angår oss alle. Dermed dannes så den første samiske kongressen og slik fører det nok av seg selv til, dog med iherdig innsats, en ny situasjon. Med en slik organisasjon vil vi regne med en makt som uten tvil vil bringe vår sak til seier.	CC0-1.0
+När vi stå en och en kunna vi föga eller litet uträtta. Gemensamt hafva vi dock ett intresse, och detta intresse måste förenas och blifva en makt. Och inom kort skola vi hafva en duglig stab af egna landsmän, som med insikt, reda och klokhet bringar saken vidare fram.	Når vi stå alene klarer vi fint lite. Vi har dog som fellesskap en interesse, og denne interessen må forenes og bli en makt. Og snart vil vi ha en dyktig stab av våre egne landsmenn, som kan føre saken videre med innsikt, orden og klokskap.	CC0-1.0
+Till Eder, I unga män och kvinnor, vill jag säga ett ord. Vårt folks framtid ligger i Edra händer. Med Eder kraft skall vårt folk och land vidmakthållas. Sky inga umbäranden när det gäller vårt folk och vårt påtänkta föreningsband! Medlet, hvarmed vår stam skall upplyftas, finnes i den utstakade vägen, och en gång funnen, beträdd och trampad, skall mödan ingalunda blifva fruktlös. Därföre, fram, I bröder och systrar från Jemtland, Vester- och Norrbotten, upp att verka för de nedtryckta; tillägnen Eder all den bildning, som I kunnen få, stöd de svaga i kampen för tillvaron och tänk på vårt framtidsmål!	Til Dere, unge menn og kvinner, vil jeg si et ord. Vårt folks fremtid ligger i Deres hender. Med Deres kraft skal vårt folk og land opprettholdes. Sky intet offer når det gjelder vårt folk og våre påtenkte foreningsbånd! Løsningen, som skal heve vår stamme opp, finnes i den utpekte veien, og når den blir staket ut, trått på og tråkket ned, vil innsatsen på ingen måte være forgjeves. Tre derfor frem, dere brødre og søstre i Jemtland, Vester- og Nordbotten, og gå igang med å jobbe for de undertrykte; Skaffe Dere all den utdannelese som dere kan få, støtt de svake i kampen for tilværelsen og tenk på vårt mål for fremtiden!	CC0-1.0
+Till Eder, I gamle, genom motgångar härdade, genom ett träget arbete för tidigt utsläpade, sluten eder till våra föreningar i massa. Ingen enda lapp får saknas i vår förening. Det är de betryckta, som skola föra sin talan fram i ljuset, och detta på ett fullt värdigt, parlamentariskt sätt. Det blir lapparnes riksdag, som nästa år skall samlas å tidpunkt och ställe, som sedan skall bestämmas.	Til Dere, dere gamle, herdet av motgang, dratt ut for tidlig i flittig arbeide, bli med i våre foreninger alle sammen. Ikke en eneste same bør mangle i vår forening. Det er de undertrykte som skal bringe sin sak frem i lyset, på en fullt ut verdig og parlamentarisk måte. Det blir samenes storting, som neste år samles på et sted og en tid som besluttes senere.	CC0-1.0
+För att nu allt skall bildas enhetligt för hela vårt folk och efter samma grunder, så lämnar jag beredvilligt alla upplysningar om denna sak.	For at nå alt skal enhetlig samles for hele vårt folk og ei henhold til de samme prinsippene, bidrar jeg gjerne med mer informasjon om denne sak.	CC0-1.0
+Med dessa maningsord till Eder, bröder och systrar, slutar jag dessa ord. Låt nu handlingarne kraftigt åtfölja dessa ord af mig, framlagda i en tid, då lappens framtid synes hotad från alla sidor, och hans rätt till den jord, hvartill vi alla födts att söka vårt uppehälle, bestridd.	Med disse formanende ordene til dere, mine brødre og søstre, runder jeg av mine ord. La nå handlingene sterkt følge fra disse ordene mine ord, lagt frem i en tid da samens fremtid synes truet fra alle kanter, og hans rett til det landet, som vi alle ble født til å søke vårt levebrød på, bestrides.	CC0-1.0
+Må den Högste, som leder och danar folkens öden nu och allt framgent med misskundsamhet förbarma sig öfver vårt folk och leda dess väg in på den bana, som lyfter det upp till ett intelligent och framåtsträfvande kulturfolk.	Måtte Den Høyeste, som fører og former folkets skjebne nå og i fremtiden, i barmhjertelig se i nåde på folket vårt og lede deres vei inn på den sti som løfter dem opp til et intelligent og fremtidsrettet kulturfolk.	CC0-1.0
+Med systerlig hälsning	Med søsterlig hilsning	CC0-1.0
+Inför lif eller död? Sanningsord i de lappska förhållandena / Else Laula (Renberg) (1877-1931).	Møter vi liv eller død? Sannhetsord om den samiske situasjon / Else Laula (Renberg) (1877-1931).	CC0-1.0
+Originalet publicerades ursprungligen 1904.  Återutgiven januar 2024 av Petter Reinholdtsen.	Originalen ble opprinnelig publisert i 1904.  Utgitt på nytt januar 2024 av Petter Reinholdtsen. Oversatt til bokmål av Petter Reinholdtsen med innspill fra blant annet Edel May Karlsen.	CC0-1.0
+"Typsatt med <ulink url=""http://dblatex.sourceforge.net"">dblatex</ulink> och typsnitt Crimson Text."	"Typesatt med <ulink url=""http://dblatex.sourceforge.net"">dblatex</ulink> og skrifttypen Crimson Tekst."	CC0-1.0
+Omslaget är designat av förleggare. Porträtt på omslaget är baserat på en fotografi från 1916 med okänd fotograf, tillgänglig för allmänheten domäntermer från Wikipedia.	Omslag er utformet av utgiver. Portrett på omslaget er basert på et fotografi fra 1916 med ukjent fotograf, tilgjengelig med public domain-vilkår fra Wikipedia.	CC0-1.0
+"Källfilerna är tillgängliga från <ulink url=""https://codeberg.org/pere/text-infor-lif-elsa-laula""/>.  Rapporter eventuella kommentarer och input om boken där."	"Kildefilene er tilgjengelig fra <ulink url=""https://codeberg.org/pere/text-infor-lif-elsa-laula""/>.  Rapporter eventuelle kommentarer og innspill om boken der."	CC0-1.0
+US Trade-utgåvan tillgänglig från lulu.com	US Trade-utgave tilgjengelig fra lulu.com	CC0-1.0
+application/epub+zip tillgänglig från lulu.com	application/epub+zip tilgjengelig fra lulu.com	CC0-1.0

sv-se.tsv

@@ -0,0 +1,5 @@
+source_string	target_string	license
+sv	se	CC0-1.0
+<date>2024-01-09</date> <author> <personname> <firstname>Else</firstname> <surname>Laula</surname> </personname> </author> <authorinitials>EL</authorinitials> <pubdate>2024-01-20</pubdate> <edition>1</edition>	<date>2023-12-17</date> <author> <personname> <firstname>Else</firstname> <surname>Laula</surname> </personname> </author> <authorinitials>EL</authorinitials> <pubdate>2023-11-16</pubdate> <edition>1</edition>	CC0-1.0
+Gardfjäll, Dikanäs, Vilhelmina i juli 1904.	Gierte, Dikanäs, Vueltjere suoidnemánnu 1904.	CC0-1.0
+Med systerlig hälsning	Oappálaš dearvuođaiguin	CC0-1.0

sv-sma.tsv

@@ -0,0 +1,3 @@
+source_string	target_string	license
+sv	sma	CC0-1.0
+<date>2024-01-09</date> <author> <personname> <firstname>Else</firstname> <surname>Laula</surname> </personname> </author> <authorinitials>EL</authorinitials> <pubdate>2024-01-20</pubdate> <edition>1</edition>	<date>2023-12-17</date> <author> <personname> <firstname>Else</firstname> <surname>Laula</surname> </personname> </author> <authorinitials>EL</authorinitials> <pubdate>2023-11-16</pubdate> <edition>1</edition>	CC0-1.0